att leva i ovisshet tillhör inte min favorit, har insett att jag verkligen är en planerarmänniska. Att inte veta vad som skall hända känns jobbigt, jättejobbigt. jag har 10000 tankar som bara snurrar runt i huvudet. även fast jag vet att jag inte skall stressa så gör jag det ändå, känns inte som att det finns så mycket annat att göra i nuläget...
nu är det bara hoppas hoppas hoppas på att saker och ting löser sig, för detta är något jag vill så fruktansvärt mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar